Det var packat och klart samt fixat med hus/kattvakt redan på måndagen, men på tisdagen så visade vädret sin sämsta sida så jag sköt upp starten med en dag. På onsdag så var det kallt och blåste men jag drog iväg i alla fall. Med motorcykel norröver så rundade jag viken och mitt första stopp blev Piteå. Där togs jag emot av en kompis som jag träffat i seglarkretsarna och som vi kom fram till för ett par år sen så hade vi en gemensam historia med hans släktingar som besökt mina släktingar i Björkö redan på 50-talet.
Jag bjöds på varm bastu och gott grillat samt ett trevligt sällskap som alltid när man träffar Ove & Camilla och dessutom övernattning så jag fortsatte resan följande dag söderut.
Efter ett kort stopp på Bjuröklubb så stannade jag till för en pratstund hos Johan i Sikeå, även han nöter vägarna på två hjul så det blev en uppskattad paus med kaffe, motorcykelprat och reflekterande på världsproblem.
Sen blev det en lång tur ända ner till Enånger strax söder om Hudiksvall, regn mellan Örnsköldsvik och Sundsvall gjorde resan mindre angenäm men vad gjorde det när man fick ett varmt välkomnande av Harrieth. Vi var från tidigare bara Facebook-vänner men det var som om vi alltid känt varandra. Det var skoj att besöka detta lugna och fina ställe och hennes trevliga vänner och familj gjorde att man kände sig välkommen. Det blev två nätter där innan jag igår körde upp till Holmsund.
Väl framme i Holmsund for jag för att göra ett överraskningsbesök till Peter som är en gammal vän men tyvärr så var han inte hemma. Efter att ha haft kontakt via telefon så dirigerades jag till hans pappas hus som ligger vid ett vackert ställe ute vid sjön, sen efter att ha pratat med Anders (Peters pappa) så fick jag det gjort klart för mig att fast ingen var hemma så var det bara att gå in i det tomma huset och göra mig hemmastadd. Så där sov jag senaste natt och efter att ha ”plundrat” kylen på frukost i morse så tog jag båten hem till Vasa.
Det jag vill framhålla med denhär historien är inte mitt eget kringflackande utan vilka fantastiska vänner man har. Gästvänligheten i vårt västra grannland visste inte några gränser denna gång och det som var tänkt att bli en utflykt för att se lite vyer blev istället en påminnelse om något annat, nämliget att vänner är något av det mest värdefulla man kan ha och trots att världen ser ut som den gör ibland så är det nog svårt att förlora hoppet om mänskligheten när man får uppleva såna här resor och träffa alla dessa vänliga människor som öppnar sina hus och välkomnar en på ett sätt som får en att glömma att man ska hem
























