Jag fick nyligen hem en enkät från Novia med frågor kring miljökänslighet och miljöns påverkan på ens hälsa. Jag fyllde snällt i undersökningen. Överlag försöker jag att fylla i sådana här undersökningar, eftersom jag alltid tänker på den dagen som jag eventuellt skickar själv ut en enkät och sitter ivrigt och väntar på svar. What goes around comes around, liksom. Nåja, enkäten var ganska roligt gjord. Den innehöll bland annat små faktameningar här som där. Vissa mer obehagliga än andra, så som att vår hjärna täcker en strykbräda om man vecklar ut den.

Men den fråga som jag fastnade på i enkäten gällde mitt yrke. Jag valde mellan ”arbetar som anställd”, ”studerande”, och ”annat”. Jag är studerande. Men, jag har inte samma förmåner gällande t.ex. hälsovård som studerande, och jag får lön i form av stipendium varje månad. Samtidigt betalar jag in ett visst belopp av mitt stipendium varje månad till en pensionsförsäkring, vilket gör att mina år som forskarstuderande syns i mitt pensionsutdrag.

Det känns alltså lite som jag jobbar (eller kanske jag då borde säga studerar) i ett ingenmansland. Lustigt nog har jag också fått frågan ”jobbar du något vid sidan om?” när jag sagt att jag är forskarstuderande. Och svaret är nej det gör jag inte, jag har händerna fullt upp med att vara studerande.

Jag är pappas flicka och kommer så alltid att vara. Min pappa är en fantastisk man. Men utan min mamma är han ingenting.

Min mamma har koll på allt och alla i vår familj. När någon av mina syskonbarn är sjuka rycker hon in som barnvakt. Hon ser till att det finns mat på bordet, rena kläder i skåpet och nybakta semlor i frysen.

Min mamma är en fantastisk kvinna, även om hon inte alltid själv vet om det. Hon ställer alltid upp utan att begära något tillbaka. Trots att jag säkert varit jobbig många gånger, speciellt i tonåren, så har hon aldrig svikit mig. Hon finns alltid där när jag behöver henne och hon har lärt mig att skilja mellan rätt och fel.

Min mamma förtjänar så mycket tacksamhet. Men det är inte alltid jag kommer i håg att tacka henne eller visa henne min uppskattning.

Därför vill jag passa på att tacka min mamma för allt hon gjort och gör för mig. Tack mamma för att du finns! Jag älskar dig.

Hoppas du får en fin morsdag.

Ojoj – här har det blivit blött. Det snöade igår en hel dag och det kom ca. 10-15cm snö ner. Usch. Och gissa, hur det började se ut idag, då allting började smälta? Nej – inte alls nå roligt! Geggigt juu. Det skulle vara skönt med torrare period nu, men mera snö och regn lovar de bara..

Något positiv med var det med ”nysnö” till påsken. Här brevid på fotot syns det järvspår på nysnö! Det var roligt att följa spåren i skogen, riktiga tassmärk. Ja, vi har en järv, som har åtmistone varit på ön, med enligt Vasabladet har den sprungit mot Molpe också. Lite konstigt med en järv runt våra byar, de brukar ju finnas uppe i Lappland och i vilda marker. Nå, ridflickorna och jag hade en spännande terrängtur, då vi funderade, földe och fotograferade järvspåren. Lite annorlunda ridtur blev det, inte får man varje dag se järvspåren i naturen!

Mars månad – vart försvann den? Nu är det redan april, det går fort nu! Njuter så massor av fågelkvittrande ute i naturen, så vackert och avslappnande. Riktig glad blev jag här en dag, då jag såg första gången koltrasten i hästhagen och hörde vårens första koltrastens läten. Ah!

Det var lite onödigt, att det snöade 10cm med snö i söndags. Plääh, kändes som vinter kom tillbaka. Nå, det smälter väl snabbt bort snart och det börjar våras igen.

På bilden är jag och Kullatar, en jätteviktig foto åt mig –  jag sitter första gången på min unghäst. Jag har väntat många år, att den här stunden blir sant, för att få sitta upp första gången på egen uppföding. Det har tagit lång tid,- först planering av hingsten och betäckning, hingststationbesöket, seminering, ultraljuden, fölning och 3,5 årig uppväxtperiod. Och nu var tiden inne, jag fick pröva rida min lilla fröken första gången. Gissa, vem var lycklig!